Dags för frukost igen. Sista dagen på resan.
Då tackar de ständiga, men knappast anständiga, rumskamraterna för denna vistelse.
Vilken utsikt. Magisk by. Andra sidan berget, där ligger Tjeckien.
Angelika skrev i gästboken.
Bilarna tog oss till Tillig, men vågade vi parkera?
Danne provade personalingången. Kanske har han en framtid här?!
I den här staden fanns mången fallen byggnad. Den som vill bli pamp skulle kunna köpa sig några kvarter och anlita billiga byggjobbare och bo bra!
Ett rangerlok V10B tillverkat av det gamla, fina Volkseigener Betrieb 1970, maxfart 30 km/t, vikt 18 ton. Ägs sedan 1998 av Tillig, men togs ur drift redan 1990. Kanske var inte VEB så fint företag trots allt, men gammalt.
Ståtlig entré till Tillig.
Dags för guidning i fabriken och vi börjar i det som kallades "Skattkammaren"…
…som inte hade med damerna utan med verktygen till alla modeller och komponenter att göra!
Här ser vi verktyget till plastgjutningen av ett spårkors-underlag.
Ett verktyg till ljusprismor på ett lok.
Alla lyssnar intresserat på sälj- och marknadschefen. Danne studerar en maskin som producerar verktyg automatiskt efter ritningar.
Grafit används som form för att bygga verktygen.
Många formar blir det. Många former likaså.
Håkan och Danne fastnade och fotade städhörnan. Danne var särskilt intresserad.
Vad är detta, undrar Schwein-Eric…
…någon sorts maskin som gjuter något i plast…
…i det här fallet lokkåpor.
Plastmaterialet.
Gamla skyltar, riktig nostalgi.
Plötsligt klev vi in i ett rum. Vem har bott här? Har de köpt gamla dörrar från lustiga huset, till väldigt, väldigt bra pris, men dyr frakt? Nej, nej, nej. Man tillverkade fiskespön, därför var det högt i taket!
Dags att leka med telefonen, när guidningen blev ointressant?
Danne och Gun tyckte också det var roligare med luren.
Men när även Håkan spelar mobil-spel, då måste något vara fel?!! Ja, detta stämde inte. Vi var på väg in i måleriavdelningen och fick varken fotografera eller ha telefoner igång på grund av explosionsrisk.
Nu är vi ute på etikett-måleriet och får fota. Diesellok i rader…
Kåporna stämplas av den röda gummibollen. Det röda till vänster är färgen, milimeterdjup speciellt anpassad till detta trycket.
Ibland måste det hela specialgranskas.
Monteringslokalen andades verkligen nostalgi, med sittande damer vid trälådor.
Ett växelkors monteras med räler och nitar samt kontaktbleck…
…som läggs i en handgjord träform och sedan stannas hål för hål. Stansen drivs av en pedal, likt en symaskin, fast manuellt.
Glasen limmas fast.
Trälådor…Sveriges 60-tal känns nära…
…och återigen är det en produktion av VEB, Den Sovjetiska Statens och Folkets Bolag. Alla bolag i VEB skulle efter murens fall privatiseras eller läggas ned. Det statliga företaget Treuhandanstalt skötte detta. Anstalten fanns mellan 1990-94, chefen mördades av Röda Armé-Fraktionen, en vänster-gerilla, som upplöstes 1998.
Det här var däremot en fin relik! =)
Efter fabriksguidningen besökte vi muséet där Bodo och Håkan testade denna fina modell.
En hederlig gammal bana. Känns faktiskt riktigt driftsäker!
En av många små fina utställningsbanor.
En vägg med lok och vagnar.
Det fanns en lång tågmodell där man kunde höra lokets ljud, men även Erich Honecker, DDR:s högste höna 1971-1989.
…och här kan du som vill läsa exakt. ESU-dekoder.
Angelika fick återigen skriva i gästboken.
På vägen hem åkte vi inom Lidl för att hjälpa till att öka den tyska konsumtionen. Noggrann packning.
Ett sista foto. En helg går fort. Vi flög snabbare. Bodo förevigar detta minne på Berlin Tegel. Vi tackar oss för en trevlig och mycket lärorik resa! Med förhoppning om nya sådana.
